Svårt att sova

Trots att jag är jättetrött så går det inte att sova av någon anledning. Hela bussresan hem har jag suttit och funderat och tänkt en massa, så det kan ju vara det. Det blir lätt så när jag är själv och speciellt när man sitter själv (utan någon kompis/pojkvän) i en mörk buss i 5 timmar. Tänker så mycket på mamma och hur otroligt mycket jag saknar henne.
En person som inte har varit med om något sånt här kommer aldrig, någonsin kunna förstå hur sjukt ont det gör att sakna någon nära som gått bort. Att stå och säga hejdå till sin egen, döda mamma.. det är obeskrivligt. Den där sorgklumpen i magen vet verkligen hur den ska bära sig åt för att tära på kroppen så hårt som möjligt.

Precis som mamma tänkte på Marie fredriksson så tänkte jag på Elin. Någon vecka eller dag efter mamma hade dött frågade jag Elin helt ärligt, hur jag någonsin skulle kunna skratta igen? och tro mig, Elin var och är ett levande bevis.
Om jag jämför mitt psyke nu med i tvåan på gymnasiet, då jag aldrig mått så dåligt i hela mitt liv så känner jag mig så sjukt stark. Jag har fått rejält med skinn på näsan och jag vet att jag bara bli starkare och starkare för var dag som går.
Jag kan skratta på riktigt igen. Jag sitter faktiskt och ler nu och jag vet att mamma ser mig.


You left me just when I needed you most.


Kommentarer
Postat av: Marie

Du är min idol!

2009-03-27 @ 12:08:41
URL: http://maryloue.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag kan aldrig säga att jag förstår hur du känner, för det kan jag omöjligt göra, men jag har förlorat min moster, och det säger jag dig - jag saknar henne så oerhört mycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne.

Jag blir så glad av att veta att du kan skratta och må bra, allt annat vore outhärdligt. Vi finns här också, men det vet du ju.

Hoppas att ni får det himla bra i Indien, och att Oskar blir frisk.

Kram

2009-03-27 @ 19:51:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0